Madame Bovary

Nu sitter jag här med några sista arbeten inför deadline imorgon. Madame Bovary var en bok från naturalismen och realismen som jag skulle läsa - nu när detta är gjort var det några speciellt vackra citat som jag vill dela med mig av.

"Runt den stora båtformade mahognysängen hängde röda sidenförhängen som först skilde sig åt alltför nära den urgröpta huvudkudden - och i hela världen fanns det ingenting så vackert som bruna lockar och vit hud mot det purpurröda när hon blygt förde samman de nakna armarna och gömde händerna i ansiktet." Sida 271, rad 28 till 32.

"Det måste finnas en plats på jordklotet, där lyckan blommar likt en planta som bara kan trivas på ett enda ställa och ingen annanstans!" Sida 49, rad 11 till 13.


"De små pappbären sprack, mässingstråden vred sig, tränsarna smalt, och de skrumpna pappersblommorna svävade som svarta fjärilar mot spiselhällen innan de slutligen flög upp genom skorstenen." Sida 75, rad 13 till 16. Madame Bovary slängde sin brudbukett i brasan.

"Charles var utplånad ur hennes liv, borta för alltid, lika oåtkomlig och förintad, som om han snart skulle dö, som om dödskampen utspelades framför hennes ögon." Sida 192, rad 9 till 11.

 

"...och vore hon verkligen dödskulle det väl märkas på något vis? Nej, ingenting ovanligt syntes på fälten, himlen var blå, träden böjdes för vinden, en fårskock drog förbi." Sida 341, rad 6 till 8. Faderns reaktion på dottern, Mdm Bovarys, död.

image361

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback