M u s i k n o n s t o p

Dagen har varit jobbig, det var min mammas farbror Göstas begravning.
Det var en väldigt vacker begravning med fina sånger, blomarrangemang, predikningar av prästen och under hela tiden satt gråten i halsen och snörvlingar runt omkring i kyrkan.
Så fort jag såg Göstas fru började jag gråta, det blev så verkligt då.
Det har alltid varit Gösta & M. De träffades för 59 år sedan och gifte sig för 53 år sedan.

Tänk.

De var kära i nästan 60 år. Det förekommer bara i sagor nuförtiden.
Därför var det extra svårt idag. Han har alltid varit som en extra-morfar för mig, mina syskon och mina kusiner.
Han busade jämt med oss och var alltid, alltid, alltid lika snäll och go. Kommer sakna honom.

Jag ska åka tillbaka till hans grav innan julafton för att lägga ett rött hjärta av sten vid hans gravsten. Signerat "Kram Helena"
Då finns jag alltid där och varje gång jag tänder ett ljus i mitt rum kommer jag tänka på honom, på hans godhet och på hans skratt.

Hur han brukade plocka jordgubbar ur landet när vi kom på besök.
Stora som små barn, oväntade som planerade besök. Han fanns alltid där.
Nej, vad jag driver iväg. Börjar bara gråta igen.

Vila i frid Gösta. Jag kan inte fatta att du är borta. Det känns så tomt.